Täcket över huvudet

Ja så har det känts den här veckan, trots att det varit ledigt och fint väder. Ibland är det bara så trist allting och svårt att hitta inspiration och lust för någonting. I det läget blir jag bara irriterad arg och ledsen.

Idun bevakar så inte grannens katt kommer för nära...

Vi har tränat massor med varierat resultat. Var ju på skjutbanan i tisdags och Idun skallade inget. Lite frustrerad i början men det gav sig när vi ätit upp matsäcken.... Kollade in lite grann när de sköt men det gjorde hon även när det kom cyklar, bilar etc.

Onsdag var jag hängig men vi hann med ett spår, gick så där. öppen terräng där de matar vildsvin. Tog oss runt men utan intensitet. Lite lydnad också gick så där.

Torsdag var det valborgsmässoafton och vi fixade här hemma och bytte ut Ediths lilla säng bl a. Så nu kan man ligga bredvid och söva henne:-)

På kvällen blev det premiär sovning i husvagnen, grilla och kolla på elden. Jättemysigt. Edith hann å bada lite när hon skulle hämta sin boll som for ut i vattnet...

Första maj åkte vi till Godegård på marknad, köpte en heliumballong som vi svär över här hemma, känns som vi fick en extra familjemedlem. Avslutade med att åka till Hjortkvarn och äta mumsig glass innan vi åkte hem och tände grillen...

Gårdagen tillbringade vi i skogen.... med hundar och korvgrillning.

Spårade ett lååångt spår med Idun som hon inledde jättebra men tappade halvvägs. Konstaterade två saker. Jag går längre spår än vad jag tror och hon har inte orken riktigt. Eros och Viggen var jätteduktiga trots det torra underlaget.

Innan vi åkte hem sköt vi igen och det blev lite allmän oro. Idun skallade och låste sig helt, låg och viftade på svansen så hon går igång med lite skärpa. Reste sig några gånger men låg tillslut, fortfarande skällande- avslutade under platsliggning tills hon låg avslappnat utan skott. Ligga är ligga oavsett. Eftersom de andra var oroliga pga Iduns skällanade under vi inte riktigt skjuta färdigt så Peder och jag åkte till skogen hemma och fortsatte, hon var då betydligt mer avspänd och gav sig med skällandet till slut. Dock låg hon oroligt, belönade och löste upp och lät henne ligga utan skott. Sammanlagt sköt vi 35 skott... Upplever inte att hon bygger på sig men jag tror man måste bryta henne för hon fastnar i skallandet. Ska skjuta när vi är själva för det blir betydligt lugnare för både matte och Idun. Inte så mycket att hålla koll på och ta hänsyn till.

Var helt slut när vi kom hem igår. Vet inte vem som är envisast jag eller hunden... men skam den som ger sig. På det viset är Idun så fruktansvärt "hård", och samtidigt ganska vek. Tror att man helt enkelt måste jobba igenom annars gör man mer skada än nytta. Andra har säkert andra åsikter...

Man måste vara rädd om hörseln... Algot somnade med kåporna på...

I veckan har också Stewe Wonder flyttat in, Edith vill gärna bo i sina nya glasögon!