Uppgivna

Jaha, i vilken ände ska man börja?

Var ju förstås och tränade igår, vilket jag lika gärna kunde låtit bli.
Det största bekymret är skotten... blev nog lite övermodig och lade henne plats och lämnade henne ca 5 m första skottet vilket resulterade att hon kom till mig. Lade tillbaka henne och gick ifrån och sen avslut och belöning. Andra skottet satte jag henne bara vid sidan och hon var tyst en stund sen skallade hon. Belönade passiviteten sen gick vi av plan. Verkligen två steg tillbaka.
Mest oroväckande är att hon kom till mig vilket jag tolkar som en osäkerhet. Sen är det svårt att säga om det är osäkerhet pga av skotten el osäkerhet i situationen.
Har en teori om att när man plockar bort aktiviteten kommer den underliggande osäkerheten fram. Idun är ju en hund som löser alla situationer med aktivitet- kamp/lek.

Tänkte köra lite lydnad men varken Idun eller jag var speciellt koncentrerade. Hon drog till Susanne och då var det bara att koppla upp och gå av plan. Så nu har DET blivit ett bekymmer också. visserligen är både Susanne och Håkan otroligt positiva för Idun och hon hånglar ju gärna med dem men det betyder ju inte att man behöver göra det hela tiden. Försöker vara noga med att leken inte är slut för att hon kommer till mig men hon testar verkligen hur mycket hon kan bestämma själv...

Känns väldigt missmodigt just nu. Vet inte hur jag ska tänka och får många olika råd. Hon har ju inte visat några rädslo tendenser i samband med skott i andra sammanhang. Vilket fall som helst ska jag lugna mig några dagar sen kanske vi kan skjuta under vanlig promenad för att se hur hon reagerar, om hon byggt på sig.

Tyckte hon verkade lite låg igår över huvudtaget, även på dagen. Funderar lite på om det är löp på gång, hon löpte i mars förra året men inte förrens i oktober i höstas. Hon har ju tidigare blivit väldigt låg och ängslig vid löp. Elton ville gärna slicka och lukta och "jucka" på henne inne i stugan.

Nä fy nu känns det inte kul, inget som fungerar- el jo, bruksarbetet har ju blivit stabilt, men det spelar ju ingen roll om vi inte får ordning på skotten.

Det enda skojiga igår var att jag fick kommentaren "livsglad" om Idun och det är ju ofta så folk upplever henne, positiv och engagerad!

Nu ska jag deppa några dagar och riktigt älta så får vi se om vi ser någon mening med att försöka skjuta igen...:-(

Folk säger till mig att det bara är en hobby och inte så allvarligt men det är ju mer än så. Har man satt upp ett mål vill man ju komma dit, och brinner man för någonting är det klart att man känner sig misslyckad när man inte kan ägna sig åt det som man tycker är roligast av allt...